We're all same, but different.

Kompex har vi alla för något. Rädslan av att vi inte ser ut som alla andra. Att vi är annorlunda. 
Vi vet redan att vi inte är exakta replikor av varandra. Att vi alla är unika, precis som snöflingor. Men ändå räds vi för att vara annorlunda och utanför ramen av "normalt".

Vi är rädda för att den kanske är för liten, att det hänger ut för mycket, att dom inte är lika stora, att den kanske är sne, vi är rädda för mycket. Men när det väl kommer till kritan så spelar inget av det någon större roll, bara det funkar som det ska.
Ni kanske redan har förstått att jag pratar om kön, om inte så vet ni om det nu. Våra kön är skapade för att dom ska fungera för att peproducera mänskligheten, dom är inte gjorda för att ställa upp i Miss Universe. Men det skulle inte heller gå, för det finns inget som heter vackert och fult. Detta är endast begrepp och mallar som vi har skapat och vi är dom enda som kan förstöra dessa. Alla är vackra på sitt sätt, för dom funkar och gör det dom ska. 



Jag vet att det är lätt att skämmas för sitt kön. Det är alltid lättare att skämmas än att vara stolt. 
Men jag har lärt mig att älska min vagina, just för jag vet vad den är kapabel till. Den gör sitt jobb, och detta är ett jobb som i sin tur leder till lycka för mig. 




Jag vill att ni alla som läser detta, tar er en titt på hur ni ser ut där nere. Granska den, beundra den och lär er uppskatta den.

Kommentarer

GirlPower

2013-03-15 - 22:11:13
Tack för att du finns :P
Svar: Tack för att du läser! <3
Hannah Nyholm

Skriv en kommentar









Han bak och fram, ja, det blir väl Hannah antar jag. Umeåbo med hjärtat kvar i huvudstaden som följer drömmen om att bli Sveriges bästa sexolog. Puss och knulla säkert!



Follow on Bloglovin