Ärlighet varar längst.

Jag tänkte att jag för en gångs skull skulle vara ärlig mot varenda en av er, och hundra procent ärlig är något jag aldrig ens är mot mig själv. Men jag vill att ni ska få en förklaring till mitt "dåliga mående". I grund och botten handlar det inte ens om att jag mår dåligt, det handlar snarare om att jag insett mina problem. 
Jag har alltid haft problem, och jag kommer antagligen alltid att ha, men ingen av oss kan med handen på hjärtat säga att vi är helt felfria. 

Alla av oss har vi någonting vi är rädda för. För vissa är det döden, för andra är det att förlora någon. Vissa av oss är rädda för att vara ensamma, och andra för att bli bortglömda. 
För mig, är det att vara sårbar. Jag är livrädd för att blotta mitt hjärta och min själ så att andra har en chans att komma mig nära och göra mig illa. Jag blir livrädd av bara tanken. 
Det är nästan ingen av dom jag håller närmast mitt hjärta som ens vet hälften av mig, och om resten av er tänker efter så är nog det mesta ni vet om mig ytterst ytligt. 

Det ironiska i det hela är att det var en person som jag endast har träffat ett fåtal gånger som fick mig att inse det här. Det var som om att han visste precis hur allt låg till. Han bad mig sedan reflektera över varför. 


Jag klarar inte av att tala om för människor hur jag egentligen mår, hur jag tänker eller hur jag känner, speciellt inte när det kommer till mig själv. Jag vet att det har varit en av dom största orsakerna till att mina relationer har tagit slut och det visste jag redan då. Men jag har inte förens nu kommit underfund med att det är på grund av rädslan att vara sårbar. Jag stänger istället in mig i mig själv och låtsats att allt är bra, bara för att ingen ska komma för nära. 
Jag är livrädd för att vara öppen, visa känslor och vara ärlig, för jag är rädd att någon ska kunna använda det emot mig och istället lämna mig ensam, sårad och med en blottad själ. 


Jag förstår att folk jag träffat sett mig som en stone cold bitch, för jag vet precis vad dom ser. Dom ser en tjej som hellre drar hem mitt i natten än sover kvar. Dom ser en tjej som hellre har sex än att hålla hand. Dom ser en tjej som hellre har din tunga i sin hals än pratar känslor. Vad dom inte ser är en tjej som är livrädd för att någon ska komma henne nära inpå livet. 
But that's all I am.
Jag är rädd för att vara sårbar. 

Kommentarer

Anonym

2015-01-16 - 16:30:07
saknar ditt bloggande! men, du skrev tidigare det här om att ligga med många, jag har legat med rätt "få" (6 stycken) och det är tydligen också något skamligt? vilken är den perfekta siffran? finns den? fått höra flera gånger "jaha, bara?" hur ska man tolka det?

Skriv en kommentar









Han bak och fram, ja, det blir väl Hannah antar jag. Umeåbo med hjärtat kvar i huvudstaden som följer drömmen om att bli Sveriges bästa sexolog. Puss och knulla säkert!



Follow on Bloglovin